Var ska vi börja vårt klimatarbete?
Nästan undantagslöst kommer frågan, oftast i slutet av mina klimatprat. Var ska vi egentligen börja vårt klimatarbete – i företaget, kommunen, regionen, organisationen eller helt enkelt det egna hemmet.
Svaret brukar först göra folk besvikna. Man önskar sig ett entydigt, svart-vitt och glasklart besked, en manual ungefär som när byrån ska monteras eller lasagnen lagas. Men att ge ett sånt svar skulle kanske glädja i stunden men snabbt bli fel. För det finns ingen one size fits all-lösning på hur klimatarbetet utformas. Och det är själva poängen.
Börja där du vill, är mitt svar. Med betoning på sista ordet. Är omställningen lätt, lustfylld och lönsam så skjuter den fart, är den trist, träig och trött somnar den snarare in. Och vad som är ”tre L” är olika från ställe till ställe, det beror på verksamheten och på vad medarbetarna går igång på. Den som identifierar det, får den första dominobrickan att ramla åt rätt håll och sen följer de andra av bara farten.
Börja inte här, är desto lättare att identifiera. Många har för sig att klimatarbetet ska börja med en grundlig inventering, en detaljerad redovisning och kanske en certifiering. Innan man är klara med att identifiera alla klimatpåverkande utsläpp som verksamheten ger upphov till direkt och indirekt, har entusiasmen falnat, de anslagna timmarna tagit slut och konsultkostnaderna skenat.
Inte heller ska man börja med det som svider mest. Älskar ni av någon för mig outgrundlig anledning blodiga biffar så börja inte med krav på att alla måltider ska vara vegetariska. Har ni många resor mellan Kiruna och Malmö, så börja inte med en resepolicy som kräver att medarbetaren tar tåget.
Klimatkämpen i gänget får ofta frågan av en välmenande chef på veckomötet eller av medarbetarna runt fikabordet. Du som kan, vad ska vi göra? Men hen är sällan bäst skickad att definiera var arbetet ska börja – det görs bäst tillsammans, och vad den minst engagerade helst vill göra är viktigare än vad den mest entusiastiska vill. Entusiasten är ju med på det mesta…
Dessutom: Klimatarbetet börjar inte nu. Inte i någon organisation, inte hos någon individ. Alla har redan gjort något, kanske utan att tänka på klimatet, kanske av helt andra skäl – tågresan var trevligare, vegomaten godare, elbilen billigare i drift… Just när klimatarbetet skett av sig självt eller av helt andra skäl kan vara en bra ledtråd till vad ni nu mer systematiskt ska ta tag i.
Fira framgångarna, är ett mer entydigt tips från mig. Vi från klimathåll firar alltför sällan, vi är redan inne på vad som behöver göras härnäst, och klimatkrisen är så stor och allvarlig att ingen åtgärd räcker – varför ska vi då fira? Svaret är: För att det som firas, belönas och uppmärksammas också upprepas. Det behövs inget massivt firande, tårta och cider räcker – men det som visas upp som en framgång, för de egna, för kunderna, för omgivningen, bygger nya framgångar.
Själv ska jag nu göra precis detta. Fira klimatframgången att just du läst just denna lilla text. Det räcker förstås inte, men när du, jag och vi alla tillsammans gör klimatarbetet så lätt, lustfyllt och lönsamt det bara går så skjuter omställningen fart.
Mer om skribenten Mattias Goldmann
Mattias Goldmann, tidigare vd för tankesmedjan Fores, talesperson för Gröna Bilister och hållbarhetschef för Sweco, är nu VD för klimatkonsultfirman Goldmann Green. Mattias Goldmann har länge varit en av de mest tongivande i svensk klimat-, miljö-, energi- och transportdebatt. Mattias Goldmann har länge varit en av de mest tongivande i svensk klimat-, miljö-, energi- och transportdebatt. Det förstärks med hans bok ”Klimatsynda” som visar att vi genom att systematiskt begå de sju dödssynderna kan rädda klimatet – perfekt för att entusiasmera ledningsgruppen, medarbetarna eller kunderna!
