Experimentet: Råttan och människan
För 40 år sedan utförde Robert Rescorla, psykolog och behaviorist specialiserad i Pavlovsk inlärningsteori, ett experiment för att ta reda på vem som var smartast; råttan eller människan?
I experimentet byggde han en t-formad labyrint, i det vänstra hörnet föll det ner en ostbit ca 60% av gångerna som en råtta sprang in i det hörnet och på den andra sidan föll det ner en ostbit ca 40% av gångerna. Han testade massor av olika råttor och lät dessa springa flera gånger och det visade sig ganska snabbt att råttan instinktivt lärde sig att om den sprang till vänster så var det större chans till belöning.
Robert Rescola gjorde sedan om samma experiment med sina studenter och det visade sig ganska snabbt att studenterna började övertänka och ville förstå slumpmässigheten i experimentet vilket i slutändan ledde till att dom fick ett lägre utfall i belöning än vad råttorna fick. Robert förklarade det här med att vi människor övertänker och vill ha ordning i kaoset vilket innebär att vi kanske använder lite för mycket förnuft som i sin tur leder till ett sämre utfall.
Experimentet med råttan och människan leder oss in till huvudtemat för Katarinas föreläsning, skillnaden mellan att tro och att veta och vad skillnaden kan få för konsekvenser. Det finns nämligen ganska mycket som kan gå fel om vi inte förstår skillnaden.
Utgå från människan för att förstå människan
För att förstå människan behöver vi utgå från människan och vad som driver den. Som Katarina säger: “Människor säger inte det dom tänker, dom vet inte vad dom känner och gör inte som dom säger.”
Vi har ofta en tendens att vilja mäta allt och fokuserar främst på hårda vetenskaper som exempelvis matematik, fysik, kemi, geologi, biologi osv för att kunna verifiera och få bevis för att förstå vissa fenomen att man helt utesluter de mjuka vetenskaperna som är omätbara som exempelvis människors tankar och beteenden.
Experimentet med råttan och människan omtolkades flera år senare av en historiker, och anledningen till att människan fick ett sämre utfall än råttan kanske inte alls handlade så mycket om att människan försöker använda sitt förnuft i alla lägen. Han menade snarare att det handlade om rykte och status i gruppen. Människor är väldigt måna om hur dom framställs inför sina kamrater och dom vill verka bättre än vad dom skulle vara om dom bara gick på slumpen.
Vi får komma ihåg att människan i grund och botten är ett flockdjur, och att vara social är grundläggande för att vi ska överleva. Gruppen, sammanhanget och gemenskapen är oftast oerhört mycket viktigare än så många andra faktorer i livet. Det här vidgar perspektiven på hur man kan förstå människan. Det finns otroligt många osäkra faktorer som är svåra att förhålla sig till och som är svåra att mäta – men som vi ändå måste inkludera för att förstå människan. Vilket innebär att vi inte enbart kan gå efter hårda mätbara variabler när vi vill försöka förstå mänskliga beteenden eller när vi ska ta viktiga strategiska beslut.
Tips från Katarina Graffman
Gå från att vara fiskare till att bli marinbiolog!
Vad innebär det? Där fiskaren vill maximera mängden, ser marinbiologen ekosystemet och den långsiktiga helheten.
Tre tips vi tar med oss från Katarinas föreläsning:
- Din kund är inte du!
Du fastnar i din egen verksamhet och förlorar uppfattningen om kunden/medborgaren och tror att de tänker och agerar som du. Vänd blicken utåt. - Bli inte hemmablind!
Samtidigt måste du vända linsen inåt din egen organisation. Och det är svårt – fisken kan inte se vattnet den simmar i. - Från fiskare till marinbiolog!
De smala tunnelseendet – ekonomiska modeller, big data kluster, balansräkning etc är bra men väldigt begränsande. Du och ditt företag agerar inom ett vidare ekosystem.
Tusen tack Katarina Graffman för en otroligt spännande föreläsning!
Vill du boka Katarina till ditt event? Här kan du göra en förfrågan.